Är det bara jag eller finns det fler som har lite känsligare stunder? Ikväll är en sån stund men inte på något dåligt sätt. Bara att jag svävar iväg med mina tankar och funderar på just föräldraskap. Det bästa som hänt mig var att bli mamma. Jag var ung och folk hade åsikter men att bli ung mamma fick mig att växa , mogna och lära mig om riktig villkorslöst kärlek. En kärlek som bara blir större och som aldrig tar slut.
Jag tänker på babytiden , småbarns åren och hur jag saknar det! Att få bära dom tätt , vagga dom till sömns , sjunga för dom , baka sandslott med dom , nosa på deras lilla hår , blåsa bort det onda. Allt allt allt! Helt plötsligt står man här och dom har blivit så stora. Helt plötsligt behövs jag inte på samma sätt. Nu måste jag lära mig vara mamma på ett annat sätt. Ibland kommer jag på mig själv när dom titta på en sådär konstigt att dom inte längre är 2 år , 4 år..
När dom var små var det min uppgift att klä på dom , natta dom , leka med dom och allt därtill men nu blir dom mer självständiga och vill göra saker och ting själva. Och då tänker jag ”vad ska jag göra nu?”
Jag har alltid varit en hemma mamma som njuter av tiden med barnen. Jag behöver ingen paus eller leva life för jag vill vara hemma med mina barn. Det skulle kännas konstigt och tomt utan dom. Jag passar på så länge jag kan och får. En dag kommer dom vilja göra det mesta själva eller med vänner , dom kommer flytta och påbörja sina egna liv. Och jag vet hur tomt det kommer bli. Jag vill finnas här och nu.
Jag vet inte vart jag vill komma. Bara det att jag kan bli så känslig att tiden går så fort. Jag vill stoppa den och önskar det alltid kunde vara såhär. Men barnen växer och utvecklas och jag är så stolt och glad att få följa deras liv. Dom är verkligen det bästa som hänt mig och jag älskar dom så.
Jag ser fram emot livet med er , oavsett ålder.
Senaste kommentarer